1.
Bortom narrativ,
representation och analys framemot kroppen som talar till kroppen som
lyssnar, vad händer? Det omedvetna är strukturerat som fascism.
Fascism som det historiska telos frambringat för att vara Anden:
kulturen, traditionen, nationen, folket....
I allt vi gör är vi
formade av den underliggande förnekelsen som iklär sig hemtrevnad.
Men en förskjutning avslöjar hur hemsk denna hemtrevnad är. Från
isolation och fångenskap i neurotiskt bevakande av den egna
narcissismen – så kallade profiler – är vägen till befrielse:
att skjuta ut sig i verkligheten, en verklighet som är rå och
oförmedlad; en sådan verklighet är a priori.
Tragedin är att den
trevliga människan är den omedvetne fascisten, var och en, vilken
som helst du känner. Alla med ett mänskligt ansikte. Tragedins status idag är
avsaknaden av medvetenhet om människans tragiska natur, den Tragedi
som Nietzsche har saknat; medvetenheten och reflektionen över
människans villkor: människan är pervers, galen, våldsam,
destruktiv - i kärlek och godhet också, som är sublimerade
perversioner och därför aldrig rena i sig själv. Dialektiken är
inte en process av upphävande men medräknande. Allt hänger med. En
värld att ses bortom gott och ont, det ena och den andre/a, bortom
division och opposition.
We
are all in the same shit. Not the single one is not. And this is a
good beginning.
2.
Kombinationen
av individens bevakning av sin egen narcissism och en politik som
annullerar värdet av ett engagemang skapar frustrerade individer som
i detta vakuum där politisk tanke inte har en verkan utanför den
etablerade strukturen rekapitulerar det rejäla värdet av tanke och
handling på ett sätt som endast kan uttryckas som terrorhandling,
sedan handlandet har förskjutits till logiken av kompensatoriska
gester motiverade av politisk korrekthet, som är en annan term för
det icke-existerande politiska samtalet.
När
det mest grundläggande mänskliga behovet att bli hörd och sedd
blir totalt övertaget av en kommunikationsstruktur istället för
direkt kommunikation är varje röst och varje utsikt som utspelas i
det omedelbara och av kommunikationsstrukturen icke förmedlade
rummet, som är det rejäla rummet mellan individers kroppar, en
skräckinjagande och inträngande, våldsam handling.
Rasism
och främlingsfientlighet bygger på en bild och aldrig på ett
rejält möte med den antaget andre. Multikultiralism har i likhet
med exotism bidragit till bilder av kulturer som rent singulära
företeelser utan historisk samhörighet, vilket tvingar kulturen att
skapa en image av sig själv gentemot en antaget annan kultur.
….
