Contemplating nothingness after God’s death and the question of the existence of rotting cadaver

After God’s death there is no void, there is not even nothing of God's past being. 

God's immolation in death is absolute in the sense beyond emptiness. 

The Outside, now abolished, in the wake of God’s death, the transcendent domain of divine locus once there, now simply not there or anywhere - now, simply not. Not as division or opposition but as totally absolute non-being; total disclosure; nothing of nothing; God's past being fall in oblivion.  

  

Does dead God rot? Is there still God, rotting? 

The question: Flesh. Or Nothing.

On Critique

The meaning of Critique. Critique means nothing of the sort the academic exercises pursue as such.

Critique means not being smarter than your imaginary or real opponent (after all, you greet stupidity with a silent smile).

Indeed, Critique means sticking obsessively to the path yet UNTHOUGHT.

Critiquing long dead philosophers… Let's see how long you will last in history.

ACHERONTA MOVEBO!

From Lack to Meaning

The meaning fills the lack, where the meaning was lacking. Explanation is superfluous.  

Jultider

Jul är en högtid som frossar i våld:

1. Utbytet av julklappar infogar familjekärleken i den generella ekonomin som är våldets ekonomi. 

2. Vi fäller unga träd.

3. Tusentals djur slaktas. 

4. Vi gläds åt Frälsaren som vi vet kommer att dö. 

Förutom punkterna ovan är allting frid, fröjd och kärlek. 

Kött och aggressivitet

Så länge djuren är med i konsumptionsomloppet - i den mest arkaiska betydelsen som innebär deras förtäring - kommer människan att vara aggressiv (aggressiviteten är en förskjutning av eget ansvar som anklagar den andre; syndabocken, utlänningen…) 

Kött och mord

Det intressanta i njutningens obscena ekonomi är att det inte är moralen men status på det dödade som avgör moralsik fasa - människa kan bli ersatt med djur… (Abrahams offer av Isak i Bibeln - som är utfärdat som en befallning från Gud slutar med att en get offras…). Det är någonting med att döda djur som ersätter och fördöljer just den njutning mord framkallar i människan. Skuldfri av att döda djur som inte är människor men njutningen består - av att äta kött. Syndabocken, i betydelsen djuret, som blir dödat istället för människan är bäraren av symptomet, det vill säga människans fundamentala förnekande av viljan att döda… Att döda djur, särskilt på det industrialiserade sättet som vi gör idag, är därför ingenting annat än en legalisering av människans sanna önskan till självförgörelse - den mysteriösa dödsdriften som Freud en gång i tiden blottade men som är så obehaglig att tänka sig som en del av den mänskliga naturen för att den ligger oss närmast, ja, definierar oss. Hur många verbala mord gör vi inte varje dag? Hur många dödsönskningar uttalar vi inte? Ånej, mord på det bestialiska sätt händer endast i historien, säger vi förnekandes… Det kan vi trösta oss med medan tonvis med blod spills idag för att vi skall hålla vår mänsklighetsillusion vid liv….

The Lessons of Sigurd der Kreuzritter by Teater Institutet

1.

Bortom narrativ, representation och analys framemot kroppen som talar till kroppen som lyssnar, vad händer? Det omedvetna är strukturerat som fascism. Fascism som det historiska telos frambringat för att vara Anden: kulturen, traditionen, nationen, folket....

I allt vi gör är vi formade av den underliggande förnekelsen som iklär sig hemtrevnad. Men en förskjutning avslöjar hur hemsk denna hemtrevnad är. Från isolation och fångenskap i neurotiskt bevakande av den egna narcissismen – så kallade profiler – är vägen till befrielse: att skjuta ut sig i verkligheten, en verklighet som är rå och oförmedlad; en sådan verklighet är a priori.

Tragedin är att den trevliga människan är den omedvetne fascisten, var och en, vilken som helst du känner. Alla med ett mänskligt ansikte. Tragedins status idag är avsaknaden av medvetenhet om människans tragiska natur, den Tragedi som Nietzsche har saknat; medvetenheten och reflektionen över människans villkor: människan är pervers, galen, våldsam, destruktiv - i kärlek och godhet också, som är sublimerade perversioner och därför aldrig rena i sig själv. Dialektiken är inte en process av upphävande men medräknande. Allt hänger med. En värld att ses bortom gott och ont, det ena och den andre/a, bortom division och opposition.

We are all in the same shit. Not the single one is not. And this is a good beginning.

2.

Kombinationen av individens bevakning av sin egen narcissism och en politik som annullerar värdet av ett engagemang skapar frustrerade individer som i detta vakuum där politisk tanke inte har en verkan utanför den etablerade strukturen rekapitulerar det rejäla värdet av tanke och handling på ett sätt som endast kan uttryckas som terrorhandling, sedan handlandet har förskjutits till logiken av kompensatoriska gester motiverade av politisk korrekthet, som är en annan term för det icke-existerande politiska samtalet.

När det mest grundläggande mänskliga behovet att bli hörd och sedd blir totalt övertaget av en kommunikationsstruktur istället för direkt kommunikation är varje röst och varje utsikt som utspelas i det omedelbara och av kommunikationsstrukturen icke förmedlade rummet, som är det rejäla rummet mellan individers kroppar, en skräckinjagande och inträngande, våldsam handling.

Rasism och främlingsfientlighet bygger på en bild och aldrig på ett rejält möte med den antaget andre. Multikultiralism har i likhet med exotism bidragit till bilder av kulturer som rent singulära företeelser utan historisk samhörighet, vilket tvingar kulturen att skapa en image av sig själv gentemot en antaget annan kultur.

….

institutet.eu

http://vimeo.com/72503013