Sant som Boel Gerell säger i Sydsvenskan 25 juli om retrohipstersk
nostalgi och nationalism. Inte mer än en gång har jag med obehag betvivlat om
maten som restaurangen Välfärden i Malmö serverar är värd att utsättas för den
ohyggliga mängd av nostalgiskt skräp från en femtiotalets eller längre bak
eller något mer framåtvriden tid. En tid som såg kvinnan dansa lätt mellan
sängen och spisen, mannen den svenske som trött på en tid som slitit ut hans
kropp idag ”längtar” efter en välfärd som han hjälpt att bygga upp men som
hann förfalla innan han kunde avnjuta den i en röd svenskflaggad
stuga. Idag kan i alla fall hans barnbarn betrygga en framtid utan
invandrare för han tänker rösta på nationalnostalgiska partier… Längta tillbaka. När? Till en tid då man kallade jazz för negerstamp. En tid fylld av ständiga
hot om atomkrig. En tid då en Ledare fanns vid varje horn och var och en gick
till sitt.
() Nostalgi är en tid som aldrig har hänt men som du har
blivit lurad att drömma om. Varje återgång "hem" är hemskt (vad Freud kallar das Un-heim-liche).
Ock så sant som inpassat av Magnus Jiborn i Sydsvenskan, om naturromantik och teknologifobi.
() Naturnära leverne ställer stora krav på minskning av
jordens befolkning och ökat livsutrymme
som på tyska hette Lebensraum.
Framåt march!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar