Apotheosis?

...an enterprise that may face an event horizon in the end, the point of no return once caught by the insurmountable gravity of the black hole, or if perhaps, out-there-from-within, with consciousness and perception expanded, in-between, by the virtue of the eccentric reason an apotheosis awaits, a chance of becoming divine. 

Det här är mitt Land: om Sveriges historiska vägskäl idag

En viktig sak i hanteringen av opinionen kring partiet Sverigedemokraterna är att inte glömma att partiet representerar en avsevärd andel av Sveriges befolkning, generationer nu i övre medelåldern av vilka en del har betalat högt pris i form av arbetslöshet och sämre levnadsstandard, folk av det gamla svenska industrisamhället som det nya Sverige måste offra för att hänga med och säkra sina positioner ekonomiskt, säkerhetsmässigt och utrikespolitiskt i takt med förändringar i världen.

Inte bara det. Bland människor som nu inträder i medelåldern ser vi en klar och tydlig tendens till en återgång till estetik, mode och småborgerliga värderingar från de första femtio åren av det förra seklet. Denna återgång är inte bara en trend men också ett symptom på bristande framtidsvisioner hos en generation som har begränsat sitt personliga livsverk och mänskliga profil till Facebook och iPhone. Det är lätt att inse att man kommer att tröttna på dessa virtuella identiteter. Men när man väl träder ur denna perceptionsavskärmning ter sig verkligheten så enkel. Vi behöver egentligen inte mer än ett bondesamhälle för att vara nöjda. Bilda familj, skaffa hus och en jordplätt att odla på. Kanske ha höns och gris. Och varför skall jag dela av mitt till någon som inte är som jag?

Det är felaktigt att anta att Sverigedemokraterna och deras väljare är ointelligenta eller ens extrema. Sverigedemokraterna erbjuder en vision som är mer effektiv än vilken som helst marknadsföringsstrategi av en produkt. Sverigedemokraternas budskap talar direkt, omedelbart och intravenöst – det engagerar alla, till och med partiets motståndare, på ett sätt som den svenska politiska nomenklaturen i partiernas plaskdamm aldrig åstadkommer. Men är verkligen invandringsfrågan som Sverigedemokraterna upprör de flesta av sina motståndare med egentligen så viktig, ens att försvara? Invandringsfrågan är i det stora politiska perspektivet en kvasifråga, jämförbar med frågan om den rätta EU-standarden av storleken på en gurka. En vettig politisk debatt handlar om välfärd. Utan att behöva vara färgad av något partiprogram är frågan om välfärd den viktigaste politiska frågan; som handlar om god levnadsstandard och ett rättvist samhälle, som garanterar den enskildes möjlighet att utvecklas som människa, att känna sig som en del av världen, som handlar om bostad, sjukvård, arbete och skola, saker som är livsnödvändiga oavsett ideologi.

Europas och Sveriges välstånd är utvunnen ur det Första världskrigets blodiga skyttegravar och det

Andra världskrigets massförstörelse. Europa och Sverige har idag tömt ut detta arv. Det finns två alternativ: att gå framåt eller att gå bakåt. Går vi bakåt återupprepar vi allt igen och får det dubbelt därtill. Detta är vad som tydligast har skett för knappa tjugo år sedan, i förre detta Jugoslavien – när det titoistiska antifascistiska kampens träd inte längre kunde bära frukt valde de förre detta jugoslaverna att gå tillbaka ideologiskt till tiden innan 1945. Resultatet var det förstörelse vars konsekvenser, då det upprepats, också var dubbelt värre. Europa inklusive Sverige står idag inför samma vägskäl.

Vad skulle det innebära att gå framåt? Det är en fråga om kreativitet. En art som inte förnyas, stagnerar och utplånas. Detta är inte en fråga om genetisk, liksom det förr inte var en fråga om eugenisk uppdatering, men en fråga om skapandet av en värld som med historisk välmedvetenhet väljer att dra ett sträck mellan Förr och Nu. Att inte gå tillbaka, att gå Framåt. Färden framåt kommer att visa vägen!

Europas liksom Nordens mest förankrade politiska arv går tillbaka till medeltiden med en utvecklingslinje från feodalism, kolonialism, nationalism, fascism och nazism. Kommunism, socialism och bildandet av EU är reaktioner på en sådan samhällsordning. Samhällsordningar av det sistnämnda slaget är emellertid inte hållbara för att en stor andel av befolkningen är helt enkelt inte villiga att ge upp en identitetspolitik som grundas i ideologiska fantasier om Land och Nation. Inte att förglömma att dessa slagord inte behöver vara beklädda i hakkors eller extrema nationalistiska utfall, inte ens i främlingsfientlighet och rasism. Att känna sig som svensk eller rysk är inte nödvändigtvis nationalistiskt men samtidigt grundas nationalismen i denna och ingen annan känsla.

Nationalismen är inte en parad av entusiastiskt viftande flaggor, nationalismen är ditt morgonkaffe, skogspromenad och din älskades blick, dina lekande barn och doften av din mormors hem som du inte kan se i förgänglighetens perspektiv och utkastat i det ändlösa universum, och därför kallar du det stycke jord ditt Land, du talar ett Språk som ditt Folk. Nationalismen har sitt ursprung i rädslan för döden och oändligheten som producerar idén om det förgängligas och ändligas eviga och odödliga värde. Mänskligt, alltför mänskligt.   

Inscription

Après ce que je viens de vous mettre au tableau, vous pourriez croire que vous savez tout. Il faut vous en garder. (J. Lacan, Encore)

Il n'ya pas de rapport sexuel

“There is no sexual rapport.” We know there is, despite Lacan. However, the logic proves otherwise.... 

Teser om ideologikritik, frihet och ekonomi

1. Ideologikritik är möjlig endast i fria samhällen. Fria samhällen är mediasamhällen och frihet är en rättighet/skyldighet ålagd varenda medborgare: att vara en aktiv faktor i marknadskrafternas förändring i syfte att stabilisera marknaden som är den enda garantin av ett samhälles fortbestånd. I den ingår allt från bildning, tradition och - möjlighet till sann förändring; av hur vi lever, av och för produkter som erbjuds oss, och vilka accepteras för att de är i samklang med våra libidinala krav.  

2. Ideologikritiska institutioner som Chomski och Zizek är produkter av det västerländska demokratiska mediasamhället. Det handlar inte om ideologikritikens misslyckande men om dess rätta uttryck och plats i en marknadsstruktur som idag är det enda vitala som ett samhälle vilar på och där medierna agerar som dess regulatorer, på helt demokratiskt vis. Ideologikritiken är helt i enighet med den ideologiska bilden av den intellektuelle som individ som är fri att uttrycka sina tankar. 

3. De sanna framstegen för ett samhälle ligger helt på områden som rör innovation, utveckling och omsättning av produkter. Den demokratiska rättigheten till den fria exponeringen är inte utan betydelse - den medför markörer för marknadskrafter att därefter ställa om strategier av produktplacering.

4. Fria samhällen är mediasamhällen där alla kan säga sin mening. Denna frihet handlar inte längre om politiska förändringar. Politiska förändringar är utopiska och fullkomligt destruktiva. Politik står maktlös vid ett samhälles ekonomiska sammanbrott - och alla samhällssammanbrott ÄR ekonomiska. Det enda politiken lyckas mobilisera i det ekonomiska sammanbrottets efterföljd är fantasier om "nation" och "folk". I bästa fall lyckas man som i Hitlers Tyskland med att få folkretoriken att sammanfalla med en radikal och därtill lyckad ekonomisk revolution.  

5. Måttet på frihet i ett samhälle idag bestäms av köpkraften och att du som konsument kan påverka produkten - inte producenten, för att den är villig att anpassa sig efter dina önskemål och är på så viss det enda sant demokratiskt styrda som i gengäld garanterar stabiliteten som med andra ord kallas frihet och god levnadsstandard. 

6. Representationell demokrati kan alltså inte räknas som en faktor av den enskildes inflyttande över samhället. Tillgång till monetära medel för alla medborgare i samhället garanterar den enskildes frihet och möjlighet att påverka genom konsumtion och val av produkter. 

7. Det är en utopisk tanke att producenter styr våra konsumtionsvanor genom marknadsföring. Vi styr marknadsföringen. Det är när allt kommer omkring bara de stora producenternas marknadsföring som syns - de som lyckas helt enkelt motsvara våra libidinala krav. Det finns förmodligen inte den strategi, hur väl uträknad den är och psykologiskt designad som kan få oss att hålla vid produkten - om den inte lyckas bli precis det vi önskar att den skall vara, kommer vi aldrig att köpa den igen.     

 

Psykoanalys, det omedvetna

Sigmund Freud grundar psykoanalysen i konceptet om det omedvetna. Det freudianska omedvetna kan förklaras illustrativt som en behållare som befinner sig någonstans på den mänskliga psykiska konstitutionens karta och där allting vi tror att vi har glömt, det vi bokstavligen talat inte är medvetna om, eller vill dölja för andra och oss själva, hamnar till sist. Freud utvecklar en teori, till exempel om bortträngning, för att beskriva hur upplevelse och minnen som vi glömmer ”hamnar” i det omedvetna. Orsaken till bortträngningen är att människan enligt Freud genom en rad psykiska försvarsmekanismer, om vilka teorin utvecklades av Freuds dotter, Anna Freud, väljer att mörklägga obehagliga erfarenheter så att säga. Till bortträngningens teori hör även synen om att det bortträngda kommer tillbaka i en omvandlad form, det vill säga att de obehagliga associationerna inte längre är påtagliga men att de ändå, såsom omedvetna, påverkar oss och skapar obehag vars orsak vi inte riktigt kan peka på eller förklara rationellt. Till exempel kan vissa situationer kännas oförklarligt obehagliga, eller att vissa handlingar känns påtvingade att utföras av en okänd orsak, eller att en förlamande rädsla av tillsynes oförklarliga skäl kan utlösas i kontakt med någonting som för andra människor synes ofarligt och även banalt. Freud finner att alla människor på mer eller mindre påtagligt sätt är bärare av symptom av bortträngningen, helt enkelt för att det omedvetna antas vara en ofrånkomlig del av människans psykiska konstitution. Inte minst är symptomen olika från person till person för att det omedvetna formas helt utifrån personliga livserfarenheter....

A point less

() "Expand and see the whole video" an advertisement suggests... Expand and see - we are indeed debasing all the existentially important notions in the quadratic boredom of the screen. (That! infinity Malevich's imbecile object of the divine perception, black or white...) What you now stare at, is utterly limited although it will take you to the places you never knew you are demanded to like (since there is no way to dislike; the choice is not in question anymore as nobody and forevermore knows not; One chooses "Because it is my will!"). Of course, we live inside our heads, we are isolated form the world with our headphones and we isolate ourselves in the social communities from the uncanny intrusion of the other's real presence (but this is why we have sex for fucking real no matter how many tons of porn does this for us while we indulge in expanding and seeing - an advertisement)); we throw our pearls before the pigs on the blogs (or are you a dog?)....

() Today I was advised to "provoke" a function in the software....

() When the tool instantiates itself as the master of meaning... Only the master who hold the tool is indeed a creator of meaning

() The condition of the existence today is indeed corresponding to the final scene in the last episode of Patrick McGoohan's notorious The Prisoner series entitled Fall Out; the subject announcing its own disappearance in the absolute form, the "I", which is put on repeat until it accelerates and finally bursts in the most brilliant orgasmic ending of ejecting the rockets on their way to no-where