Jultider

Jul är en högtid som frossar i våld:

1. Utbytet av julklappar infogar familjekärleken i den generella ekonomin som är våldets ekonomi. 

2. Vi fäller unga träd.

3. Tusentals djur slaktas. 

4. Vi gläds åt Frälsaren som vi vet kommer att dö. 

Förutom punkterna ovan är allting frid, fröjd och kärlek. 

Kött och aggressivitet

Så länge djuren är med i konsumptionsomloppet - i den mest arkaiska betydelsen som innebär deras förtäring - kommer människan att vara aggressiv (aggressiviteten är en förskjutning av eget ansvar som anklagar den andre; syndabocken, utlänningen…) 

Kött och mord

Det intressanta i njutningens obscena ekonomi är att det inte är moralen men status på det dödade som avgör moralsik fasa - människa kan bli ersatt med djur… (Abrahams offer av Isak i Bibeln - som är utfärdat som en befallning från Gud slutar med att en get offras…). Det är någonting med att döda djur som ersätter och fördöljer just den njutning mord framkallar i människan. Skuldfri av att döda djur som inte är människor men njutningen består - av att äta kött. Syndabocken, i betydelsen djuret, som blir dödat istället för människan är bäraren av symptomet, det vill säga människans fundamentala förnekande av viljan att döda… Att döda djur, särskilt på det industrialiserade sättet som vi gör idag, är därför ingenting annat än en legalisering av människans sanna önskan till självförgörelse - den mysteriösa dödsdriften som Freud en gång i tiden blottade men som är så obehaglig att tänka sig som en del av den mänskliga naturen för att den ligger oss närmast, ja, definierar oss. Hur många verbala mord gör vi inte varje dag? Hur många dödsönskningar uttalar vi inte? Ånej, mord på det bestialiska sätt händer endast i historien, säger vi förnekandes… Det kan vi trösta oss med medan tonvis med blod spills idag för att vi skall hålla vår mänsklighetsillusion vid liv….

The Lessons of Sigurd der Kreuzritter by Teater Institutet

1.

Bortom narrativ, representation och analys framemot kroppen som talar till kroppen som lyssnar, vad händer? Det omedvetna är strukturerat som fascism. Fascism som det historiska telos frambringat för att vara Anden: kulturen, traditionen, nationen, folket....

I allt vi gör är vi formade av den underliggande förnekelsen som iklär sig hemtrevnad. Men en förskjutning avslöjar hur hemsk denna hemtrevnad är. Från isolation och fångenskap i neurotiskt bevakande av den egna narcissismen – så kallade profiler – är vägen till befrielse: att skjuta ut sig i verkligheten, en verklighet som är rå och oförmedlad; en sådan verklighet är a priori.

Tragedin är att den trevliga människan är den omedvetne fascisten, var och en, vilken som helst du känner. Alla med ett mänskligt ansikte. Tragedins status idag är avsaknaden av medvetenhet om människans tragiska natur, den Tragedi som Nietzsche har saknat; medvetenheten och reflektionen över människans villkor: människan är pervers, galen, våldsam, destruktiv - i kärlek och godhet också, som är sublimerade perversioner och därför aldrig rena i sig själv. Dialektiken är inte en process av upphävande men medräknande. Allt hänger med. En värld att ses bortom gott och ont, det ena och den andre/a, bortom division och opposition.

We are all in the same shit. Not the single one is not. And this is a good beginning.

2.

Kombinationen av individens bevakning av sin egen narcissism och en politik som annullerar värdet av ett engagemang skapar frustrerade individer som i detta vakuum där politisk tanke inte har en verkan utanför den etablerade strukturen rekapitulerar det rejäla värdet av tanke och handling på ett sätt som endast kan uttryckas som terrorhandling, sedan handlandet har förskjutits till logiken av kompensatoriska gester motiverade av politisk korrekthet, som är en annan term för det icke-existerande politiska samtalet.

När det mest grundläggande mänskliga behovet att bli hörd och sedd blir totalt övertaget av en kommunikationsstruktur istället för direkt kommunikation är varje röst och varje utsikt som utspelas i det omedelbara och av kommunikationsstrukturen icke förmedlade rummet, som är det rejäla rummet mellan individers kroppar, en skräckinjagande och inträngande, våldsam handling.

Rasism och främlingsfientlighet bygger på en bild och aldrig på ett rejält möte med den antaget andre. Multikultiralism har i likhet med exotism bidragit till bilder av kulturer som rent singulära företeelser utan historisk samhörighet, vilket tvingar kulturen att skapa en image av sig själv gentemot en antaget annan kultur.

….

institutet.eu

http://vimeo.com/72503013

Share

What is sharing? The function automatically reaching out. This is a conformist idea of sharing.

Sharing is giving. You cannot give what you don't have. To share is to create.

Theses on Love

() Love is a supplement to the boring animal copulation, a rather exciting and kinky idea that the act of copulation is in accord with the cosmos, it makes us divine. (George Bataille’s L’anus solaire is particularly interesting from this point of view.)

() Love is a kind of technology of the soul, not without esoteric implications, for example in

Plato. Eventually the idea of love was finally abducted form dizzy Platonist mystics by Christianity. Under the trademark of the cross love is distributed worldwide as an original product of Christian universalism. Precisely as God’s love is unconditional, Christian love was given without demand and sometimes it was also imposed against the will. This is the main principle behind the creation of the demand, by making it indispensible. Or to put it with Lacan: love is to give what you don’t have – to which Zizek ad: to someone who doesn’t want it. Also the fact that the product of love – which is not children, but simply love coming from God (and mysteriously desired by human beings) – is outpoured from its absolute divine and everlasting source (God) makes love the best product ever. You have zero costs for the product, which for that matter is produced ex nihilo and ad infinitum.

() In the course of inventions from the stone axe to the airplane another significant invention is love. Precisely as the wheel or electricity love contributes to our conformity and satisfaction. Thus, love is a bound emerging from satisfaction and conformity in life. Yet the idea of love thus depends on the definition and the means by which the satisfaction and conformity are achieved. Hence, the failure to complete these definitions in life results in the lack of love. And the failure (which is called sin) to live up to the ideal of love becomes the condition of violence. Without love the human being is stripped down to its survival instincts.

() Love, as long its ideal encapsulate the ideology of being possessed and possessing, which is a relation based on the balance of human instincts such as aggressivity, may not remain the highest ideal of the good life. As any other ideal even love can be adjusted or subverted.

() If you do not have love, what have you? 

God so to speak

Language is the vehicle of communication and the medium of representation, a chain of signification; it does not amount to knowledge of the world as such. The signifier does not signify the signified. Our knowledge of the world comes through experience. Consequently, the knowledge of God is a matter of experience. Existing or not, God always persists as a signifier at the level of discourse. God exist, or in negative sense, God does not exist. By fitting God on either side of existence or non-existence one merely exercise the onto-theological language game, thus ultimately failing to account for the divine experience, of God’s absence or God’s love or otherwise. 

Avoid or not

The avoided is constantly reappearing in the very gesture of its avoiding.

An instrumental observation

As a Lacanian and encumbered by an outstanding organ, recognizing one's castration still requires balls.

Apotheosis?

...an enterprise that may face an event horizon in the end, the point of no return once caught by the insurmountable gravity of the black hole, or if perhaps, out-there-from-within, with consciousness and perception expanded, in-between, by the virtue of the eccentric reason an apotheosis awaits, a chance of becoming divine. 

Det här är mitt Land: om Sveriges historiska vägskäl idag

En viktig sak i hanteringen av opinionen kring partiet Sverigedemokraterna är att inte glömma att partiet representerar en avsevärd andel av Sveriges befolkning, generationer nu i övre medelåldern av vilka en del har betalat högt pris i form av arbetslöshet och sämre levnadsstandard, folk av det gamla svenska industrisamhället som det nya Sverige måste offra för att hänga med och säkra sina positioner ekonomiskt, säkerhetsmässigt och utrikespolitiskt i takt med förändringar i världen.

Inte bara det. Bland människor som nu inträder i medelåldern ser vi en klar och tydlig tendens till en återgång till estetik, mode och småborgerliga värderingar från de första femtio åren av det förra seklet. Denna återgång är inte bara en trend men också ett symptom på bristande framtidsvisioner hos en generation som har begränsat sitt personliga livsverk och mänskliga profil till Facebook och iPhone. Det är lätt att inse att man kommer att tröttna på dessa virtuella identiteter. Men när man väl träder ur denna perceptionsavskärmning ter sig verkligheten så enkel. Vi behöver egentligen inte mer än ett bondesamhälle för att vara nöjda. Bilda familj, skaffa hus och en jordplätt att odla på. Kanske ha höns och gris. Och varför skall jag dela av mitt till någon som inte är som jag?

Det är felaktigt att anta att Sverigedemokraterna och deras väljare är ointelligenta eller ens extrema. Sverigedemokraterna erbjuder en vision som är mer effektiv än vilken som helst marknadsföringsstrategi av en produkt. Sverigedemokraternas budskap talar direkt, omedelbart och intravenöst – det engagerar alla, till och med partiets motståndare, på ett sätt som den svenska politiska nomenklaturen i partiernas plaskdamm aldrig åstadkommer. Men är verkligen invandringsfrågan som Sverigedemokraterna upprör de flesta av sina motståndare med egentligen så viktig, ens att försvara? Invandringsfrågan är i det stora politiska perspektivet en kvasifråga, jämförbar med frågan om den rätta EU-standarden av storleken på en gurka. En vettig politisk debatt handlar om välfärd. Utan att behöva vara färgad av något partiprogram är frågan om välfärd den viktigaste politiska frågan; som handlar om god levnadsstandard och ett rättvist samhälle, som garanterar den enskildes möjlighet att utvecklas som människa, att känna sig som en del av världen, som handlar om bostad, sjukvård, arbete och skola, saker som är livsnödvändiga oavsett ideologi.

Europas och Sveriges välstånd är utvunnen ur det Första världskrigets blodiga skyttegravar och det

Andra världskrigets massförstörelse. Europa och Sverige har idag tömt ut detta arv. Det finns två alternativ: att gå framåt eller att gå bakåt. Går vi bakåt återupprepar vi allt igen och får det dubbelt därtill. Detta är vad som tydligast har skett för knappa tjugo år sedan, i förre detta Jugoslavien – när det titoistiska antifascistiska kampens träd inte längre kunde bära frukt valde de förre detta jugoslaverna att gå tillbaka ideologiskt till tiden innan 1945. Resultatet var det förstörelse vars konsekvenser, då det upprepats, också var dubbelt värre. Europa inklusive Sverige står idag inför samma vägskäl.

Vad skulle det innebära att gå framåt? Det är en fråga om kreativitet. En art som inte förnyas, stagnerar och utplånas. Detta är inte en fråga om genetisk, liksom det förr inte var en fråga om eugenisk uppdatering, men en fråga om skapandet av en värld som med historisk välmedvetenhet väljer att dra ett sträck mellan Förr och Nu. Att inte gå tillbaka, att gå Framåt. Färden framåt kommer att visa vägen!

Europas liksom Nordens mest förankrade politiska arv går tillbaka till medeltiden med en utvecklingslinje från feodalism, kolonialism, nationalism, fascism och nazism. Kommunism, socialism och bildandet av EU är reaktioner på en sådan samhällsordning. Samhällsordningar av det sistnämnda slaget är emellertid inte hållbara för att en stor andel av befolkningen är helt enkelt inte villiga att ge upp en identitetspolitik som grundas i ideologiska fantasier om Land och Nation. Inte att förglömma att dessa slagord inte behöver vara beklädda i hakkors eller extrema nationalistiska utfall, inte ens i främlingsfientlighet och rasism. Att känna sig som svensk eller rysk är inte nödvändigtvis nationalistiskt men samtidigt grundas nationalismen i denna och ingen annan känsla.

Nationalismen är inte en parad av entusiastiskt viftande flaggor, nationalismen är ditt morgonkaffe, skogspromenad och din älskades blick, dina lekande barn och doften av din mormors hem som du inte kan se i förgänglighetens perspektiv och utkastat i det ändlösa universum, och därför kallar du det stycke jord ditt Land, du talar ett Språk som ditt Folk. Nationalismen har sitt ursprung i rädslan för döden och oändligheten som producerar idén om det förgängligas och ändligas eviga och odödliga värde. Mänskligt, alltför mänskligt.   

Inscription

Après ce que je viens de vous mettre au tableau, vous pourriez croire que vous savez tout. Il faut vous en garder. (J. Lacan, Encore)