Jultider

Jul är en högtid som frossar i våld:

1. Utbytet av julklappar infogar familjekärleken i den generella ekonomin som är våldets ekonomi. 

2. Vi fäller unga träd.

3. Tusentals djur slaktas. 

4. Vi gläds åt Frälsaren som vi vet kommer att dö. 

Förutom punkterna ovan är allting frid, fröjd och kärlek. 

Kött och aggressivitet

Så länge djuren är med i konsumptionsomloppet - i den mest arkaiska betydelsen som innebär deras förtäring - kommer människan att vara aggressiv (aggressiviteten är en förskjutning av eget ansvar som anklagar den andre; syndabocken, utlänningen…) 

Kött och mord

Det intressanta i njutningens obscena ekonomi är att det inte är moralen men status på det dödade som avgör moralsik fasa - människa kan bli ersatt med djur… (Abrahams offer av Isak i Bibeln - som är utfärdat som en befallning från Gud slutar med att en get offras…). Det är någonting med att döda djur som ersätter och fördöljer just den njutning mord framkallar i människan. Skuldfri av att döda djur som inte är människor men njutningen består - av att äta kött. Syndabocken, i betydelsen djuret, som blir dödat istället för människan är bäraren av symptomet, det vill säga människans fundamentala förnekande av viljan att döda… Att döda djur, särskilt på det industrialiserade sättet som vi gör idag, är därför ingenting annat än en legalisering av människans sanna önskan till självförgörelse - den mysteriösa dödsdriften som Freud en gång i tiden blottade men som är så obehaglig att tänka sig som en del av den mänskliga naturen för att den ligger oss närmast, ja, definierar oss. Hur många verbala mord gör vi inte varje dag? Hur många dödsönskningar uttalar vi inte? Ånej, mord på det bestialiska sätt händer endast i historien, säger vi förnekandes… Det kan vi trösta oss med medan tonvis med blod spills idag för att vi skall hålla vår mänsklighetsillusion vid liv….