Om så

Döm inte vad du ser. Tro inte på allt du hör. Säg inte vad du vet.

Ergo:

Öppna dina ögon, lyssna noga och tänk efter.

Få slut på lidandet

Vakna! Lidandet är en dröm.

aktivism, politik, ideologi, retorik

() Aktivism är ett misstag.

() Politik är handling.

() Politik är inte ideologi.

() Ideologi är retorik.

Det är sant för att så tänker jag med

Sant som Boel Gerell säger i Sydsvenskan 25 juli om retrohipstersk nostalgi och nationalism. Inte mer än en gång har jag med obehag betvivlat om maten som restaurangen Välfärden i Malmö serverar är värd att utsättas för den ohyggliga mängd av nostalgiskt skräp från en femtiotalets eller längre bak eller något mer framåtvriden tid. En tid som såg kvinnan dansa lätt mellan sängen och spisen, mannen den svenske som trött på en tid som slitit ut hans kropp idag ”längtar” efter en välfärd som han hjälpt att bygga upp men som hann förfalla innan han kunde avnjuta den i en röd svenskflaggad stuga. Idag kan i alla fall hans barnbarn betrygga en framtid utan invandrare för han tänker rösta på nationalnostalgiska partier… Längta tillbaka. När? Till en tid då man kallade jazz för negerstamp. En tid fylld av ständiga hot om atomkrig. En tid då en Ledare fanns vid varje horn och var och en gick till sitt.

() Nostalgi är en tid som aldrig har hänt men som du har blivit lurad att drömma om. Varje återgång "hem" är hemskt (vad Freud kallar das Un-heim-liche).

Ock så sant som inpassat av Magnus Jiborn i Sydsvenskan, om naturromantik och teknologifobi.  

() Naturnära leverne ställer stora krav på minskning av jordens befolkning  och ökat livsutrymme som på tyska hette Lebensraum.

Framåt march!    

Gud och kristendom, från teologi till antropologi

Gud och kristendom, från teologi till antropologi

Ervik Cejvan

Kristendom är värd att försvara men till priset av avslöjandet av dess perversa kärna, menar Žižek. Žižeks perversionsbegrepp beskriver mot bakgrund av Lacan en relation inom vilken den moraliska instansen, till exempel Gud som en fadersfigur, instiftar moralisk ordning genom amoraliskt handlande. Gud är inte allgod. Guds handlande är källan till människans erfarenhet av ondska. Jobs bok i Gamla testamentet handlar precis om detta. Men som Žižek påpekar, Job är exemplet på en människa som inte accepterar lidande, vad än han enligt sina teologvänner gjort för att ”förtjäna” det. Lidandet kommer direkt från Gud och skall inte accepteras!

Gud är meningsfull i den personliga gudsrelationen. Gud är inte meningsfullgjord av varken teologi eller ideologi. Det sistnämnda rör religionens institutionaliserade och politiska verksamhet. En religiös församling förvaltar sin roll som en maktfaktor i samhället eller, om den inte är en sådan, värnar om sin suveränitet som den andre, samhällets normer till trots. I denna spänning mellan normanpassning och subversion är religionen å ena sidan konformistiskt fördummande och å andra sidan revolutionär och förnyande – tills den måste befästa sig som en maktfaktor.

Vart befinner sig Gud? Frågan är alltså inte om Gud existerar men vart finner vi Gud, måste Gud finnas för att befinna sig, vara här? Men ”här” är inte överallt eller vart som helst men precis här och ingen annanstans. Platsen för detta ”här” är personen som hyser Gud i sin tro, inneboende inom sig, i köttet och ordet. Den troende bär hoppet inom sig och detta hopp är Gud. Gud finns, om överhuvudtaget, således i kraft av personlig tro.

Minns Nietzsches Galning som mitt på dagen tänder en lampa och ropar: ”Jag söker Gud!” Galningen ropar också: ”Gud är död!” Det vet vi mycket väl. Men det viktigaste Galningen har sagt förbigår vi helt obemärkt: ”Vi har dödat Gud!” Vi har gjort Gud en tjänst. Endast när Gud dör blir Gud befriad oket att vara människa inför Gud. Gud finns inte för en Gud som har blivit människa. Människan är existentiellt ensam. Guds död är symbolen för människans vanmakt inför egen dödlighet.

Gud dör. Som Gud eller som människa eller både och, det vet vi inte. Men Gud återuppstår. Som människa eller som Gud, det vet vi inte. Finns Gud levande inom oss? Eller är det den döda gudens eviga förruttnelse som bebor oss? Det evigt döda ruttnar i evighet. Om Döden i Guds dödsögonblick befriar Gud från människoskepnaden eller om Gud endast kastar av sig människodräkten, det vet vi inte. Vi är alltid nakna under kläderna, säger Bataille. Vad är Guds nakenhet? Avklädd människodräkten? Är Guds nakenhet Döden? Nakenheten av en livlös människokropp?

Vi vet att vi kommer att dö. Men kan vi vara säkra på det? Frågar Lacan. Gäckande fråga. Förnuftets tvivel inför osäkerheten om dödens slutgiltighet ingjuter ett hopp om att evigheten kan vara säkrad just av den inomvärldsliga omöjligheten av en sådan erfarenhet. Ett hopp som är trons pelare.

Tron är personlig, intim och erotisk. Den personliga tron kan inte punkteras av rationell kritik. Därför kan den också mobiliseras politiskt till subversiva handlingar som några skulle mena ingår i religionens ”revolutionära” kärna. Trons mening vilar i den subjektiva erfarenheten av det gudomliga som är en vansinnets erfarenhet. Den religiösa extasen, epifanin, den mystika njutningen, inspirationen och besattheten. Vitala delar av den mänskliga existensen som inte kan uttryckas i språkets ord men väl i köttets brinnande passion och excessen.

Att inte acceptera Gud som kräver död i utbyte mot evigt liv. Att inte acceptera Gud vars kärleksekonomi kräver offer av den andres liv.

Den ultimata döden. Guds och människans. Återuppståndelsen är inte Guds men människans eget upprättande inför sin egen varaglömska.

Är inte kristendom den ultimata nihilismens och gudsförnekelsens religion? En religion som lämnar människan patetiskt storögd: ”Min Gud varför har du övergivit mig!” En religion som i sin egen självdestruktion kallar människan att komma ihåg sin egen gudomlighet.

Anamnesis. Apotheosis. Människan har skapat Gud till sin egen avbild.

Kristendom, vet vi med Feuerbach, kräver en förskjutning från teologi mot antropologi.

Vet dig själv och tvivla på det men aldrig på sanningen

Det är svårt. Att bli angripen. Personen en mot en annan. Det är svårt. Men hur sant är det? Hur egentligt är det mot en själv, om det bara är din persona som lider? Men sanningen, den du ÄR. Vet du någonsin vem du är?

Det vet du, när du är i stånd att möta alla anklagelser i stil med Jesus: ”Det är du som säger det...”

Hur försvaras sanningen, född i en självrannsakan och kritiskt tänkande; sanningen vunnen i det delfisk-sokratiska ”vet dig själv” i det cartesianska tvivlet, reduktionen av insikten ”tänker, alltså finns jag”?

Sanningen försvaras in i döden. Därav, för sanningens apostlar och språkrör, endast följande är etiskt riktigt:

Präster ska brännas på bål.

Poeter ska begå självmord.

Filosofer ska avrättas.

Vem är du? Tvivlar du? Är du? Redo att dö för vem du ÄR?

Kan du någonsin vara gudomlig? Säga: Jag är den jag är.  

() Leva i okunskapens moln. Men är du inte en mystiker är du förmodligen omhöljd av din egen eller andras skitsnack. 

Välgörenhetens perversa logik

I kön till kassan i mataffären. Min tur. En person tränger sig vänligt förbi och hälsar kassören med en nickning. “Ska bara...” Jag betalar och plockar varor. Personen, en äldre och sliten figur, visar ett pantkvitto. “Du har gett pengarna till välgörenhet.” säger kassören. Personen fattar inte. “You gave it.” sager kassörens kollega. Personen förvirrad pekar bakom sig på pantstationen....

I denna mataffär kan man köpa många ekologiska varor. Man kan panta och skänka pant till välgörenhet.

Man pantar inte för att tjäna på det.

Det regnar. Jag går hem med min ekologiska matkasse och tänker på panthögen hemma. Den får gå till välgörenhet.

Pantamera.

För en annan gäller det att sätta sig och låta välgörenhetens givmildhet klirra in i handen. 

Välgörenhetens perversa logik

I kön till kassan i mataffären. Min tur. En person tränger sig vänligt förbi och hälsar kassören med en nickning. “Ska bara...” Jag betalar och plockar varor. Personen, en äldre och sliten figur, visar ett pantkvitto. “Du har gett pengarna till välgörenhet.” säger kassören. Personen fattar inte. “You gave it.” sager kassörens kollega. Personen förvirrad pekar bakom sig på pantstationen....

I denna mataffär kan man köpa många ekologiska varor. Man kan panta och skänka pant till välgörenhet.

Man pantar inte för att tjäna på det.

Det regnar. Jag går hem med min ekologiska matkasse och tänker på panthögen hemma. Den får gå till välgörenhet.

Pantamera.

För en annan gäller det att sätta sig och låta välgörenhetens givmildhet klirra in i handen.   

Därefterrapare

Politiskt korrekta slagord strider inte mot förnuftet (=normativitet) och vad alla redan vet. Därför helt ofarligt medverkar alla därefterrapare till en allmän fördumningsprocess som Heidegger, i sitt frapperande föregripande av fecesbooksamhället kallade ”utbyte av nyheter”....