I tron om att vi äntligen är framme i Indien upptäcker vi Amerika bara för att vid närmare eftertanke inse att vi är i Sverige

…det är också intressant om någon på fullt allvar någonsin såg annat än svärmeri i (s)denna, liksom alla andra politiska broschyrer av idag som för den delen vänder sig inte till individen men till konsumenttypen som bräker politiskt korrekta slagord och utrycker en identitet som höger eller vänster, för och emot etc etc.

Den politiska dialogen är död.

Allt idag, som Heidegger sa redan på sextiotalet, är utbyte av nyheter (samtidigt efterfrågade han tänkande).

Lever, gör det politiskt korrekta som pekar ut det politiskt inkorrekta - som om det krävde avancerad aritmetik och gymnastik att se rasism, sexism och annat a priori problematiskt som just problematiskt…

Slutligen, kvar blir bara de inkorrekta som i själva verket tycks ha ett partiprogram, för att de tar ideologiska fantasier på allvar medan alla/andra skriker "Kejsaren är naken!"

Överlag märkligt att överhuvudtaget förvänta sig ett slags äkta svenskhet, naturmässigt och människokreaturligt. En pervers förhoppning och kanske ett antagande, oreflekterat såklart, finns i den här typen av undersökningar, om att Sverige är ett land som finns annat än att den existerar som en ideologisk fantasi….